Kazushi Sakuraba: Del 5 - The Gracie Hunter
Smeknamnet "The Gracie Hunter" myntades av japanska journalister efter matchen mot Royce Gracie. Och många förutsatte att Sakuraba, i och med den långa matchen mot Royce, automatiskt skulle lämna walkover till semifinalen mot Igor "Ice Cold" Vovchanchyn. Och Vovchanchyn var inte direkt en duvunge med ett rekord på 33-2-1 (enda förlusten dittills hade kommit i hans första match i karriären) och han sågs som den kanske bästa tungviktaren i Pride. Han var inte helt oväntat tyngre än Sakuraba. Sakuraba skall ha kommit in till den här matchen runt 176 pounds (80kg) och Vovchanchyn tävlade vid den här tiden runt 230 pounds (105kg). Viktskillnaden sammantaget med 90 minutersmatchen i kroppen från tidigare under kvällen skulle göra den här matchen mycket svår för Sakuraba. Alltför svår.
Jag kan nog inte komma på någon som har haft lika tunga händer som Vovchanchyn. Faktiskt inte helt olik Fedor Emelianenko.
Reglerna var inför den här matchen ändrade till samma regler som i de övriga matcherna i turneringen, det vill säga en rond á 15 minuter. Vad Sakuraba dock hade var en extra poäng i domarnas scorekort eftersom viktskillnaden var mer än 10kg. Och matchen börjar avvaktande, mycket tack vare den respekt som Vovchanchyn visar Sakuraba. Vilket han nog gör rätt i eftersom att Sakuraba gör sin patenterade single-leg takedown när första låga sparken från Vovchanchyn kommer. Väl i guard ödslar han inte mycket tid utan postar upp, ställer sig, kastar undan Vovchanchyns ben och passerar till sidemount. Vovchanchyn försöker således vrida in sitt ena ben mot Sakuraba, för att hämta in honom till halvguard, genom att han höjer höften (räkar) och vrider in kroppen mot Sakuraba. Sakuraba kontrar genom att fånga vänsterarmen i en kimura som, när Vovchanchyn vrider sig runt, han sedan byter till en straight armbar. Och det är ytterst nära att den sitter.
Matchen slutar i en draw. Domslutet som sådan är i mitt tycke inte alls så uppseendeväckande och felaktigt som många har velat få det till. Det är inte ens i närheten av så tveksamt som Antonio Rodrigo Nogueira vs Ricco Rodriguez eller Sakuraba vs Mezger. Dels för att Sakuraba faktiskt är närmast att avsluta matchen och dels för att han har 1 poäng extra för viktskillnaden. Hursomhelst så slänger Sakus ringhörna in handduken och Vovchanchyn går vidare till final.
Grand Prixen 2000 var början till det rykte Sakuraba skulle få som i det närmaste odödlig. Han visade hjärta, glädje och showmanship - både i som utanför ringen. Och på samma sätt som Genki Sudo är Sakuraba en karaktär och en som sätter färg på ett helt event. Sakuraba skulle snart cementera sitt nya smeknamn "The Gracie Hunter" genom att möta, och slå, såväl Renzo som Ryan Gracie.
Jag kan nog inte komma på någon som har haft lika tunga händer som Vovchanchyn. Faktiskt inte helt olik Fedor Emelianenko.
Reglerna var inför den här matchen ändrade till samma regler som i de övriga matcherna i turneringen, det vill säga en rond á 15 minuter. Vad Sakuraba dock hade var en extra poäng i domarnas scorekort eftersom viktskillnaden var mer än 10kg. Och matchen börjar avvaktande, mycket tack vare den respekt som Vovchanchyn visar Sakuraba. Vilket han nog gör rätt i eftersom att Sakuraba gör sin patenterade single-leg takedown när första låga sparken från Vovchanchyn kommer. Väl i guard ödslar han inte mycket tid utan postar upp, ställer sig, kastar undan Vovchanchyns ben och passerar till sidemount. Vovchanchyn försöker således vrida in sitt ena ben mot Sakuraba, för att hämta in honom till halvguard, genom att han höjer höften (räkar) och vrider in kroppen mot Sakuraba. Sakuraba kontrar genom att fånga vänsterarmen i en kimura som, när Vovchanchyn vrider sig runt, han sedan byter till en straight armbar. Och det är ytterst nära att den sitter.
Matchen slutar i en draw. Domslutet som sådan är i mitt tycke inte alls så uppseendeväckande och felaktigt som många har velat få det till. Det är inte ens i närheten av så tveksamt som Antonio Rodrigo Nogueira vs Ricco Rodriguez eller Sakuraba vs Mezger. Dels för att Sakuraba faktiskt är närmast att avsluta matchen och dels för att han har 1 poäng extra för viktskillnaden. Hursomhelst så slänger Sakus ringhörna in handduken och Vovchanchyn går vidare till final.
Grand Prixen 2000 var början till det rykte Sakuraba skulle få som i det närmaste odödlig. Han visade hjärta, glädje och showmanship - både i som utanför ringen. Och på samma sätt som Genki Sudo är Sakuraba en karaktär och en som sätter färg på ett helt event. Sakuraba skulle snart cementera sitt nya smeknamn "The Gracie Hunter" genom att möta, och slå, såväl Renzo som Ryan Gracie.
Kommentarer
Trackback
