Lee "Lightning" Murray - Inte bara fighter utan även bankrånare?
Hittade de här två klippen som visar en kort sammanfattning över bankrånet som man tror att Lee Murray var hjärnan bakom. Utöver att han möjligtvis är en mycket duktig bankrånare så är/var han en fantastiskt bra fighter. Kanske den mest mytomspunna fightern genom tiderna:
Del två:
Edit: Måste få med detta klipp mellan Matt Lindland och Lee Murray:
Kruth vs Herring
Jag tyckte att denna roliga upptäckt förtjänade ett eget inlägg. Upptäckten gjordes när jag skulle länka till Herrings hemsida - och jag mindes att Jörgen Kruth hade en mycket snarlik sådan. Eller vad säger ni själva:
Jörgen Kruths:
Heath Herrings:
Jörgen Kruths:
Heath Herrings:
UFC 87 - Betting
Ja, så har det varit ytterliggare en helg som tagit massor av energi och resulterat i en ouppdaterad blogg. Men nu är det dags att kolla lite på oddsen för nästa stora gala - UFC 87. Och att hoppas på en repris av junis utfall. De två matcher jag kommer att betta på är GSP vs Fitch och i synnerhet Lesnar vs Herring - då Lesnar, enligt mig, bara kan vinna på GnP. Men då skall vi komma ihåg att Herrings GnP-försvar är turtling av världsklass. Jag tror att Herring vinner detta komfortabelt om han är game.
Så, vad har vi för matcher som är intressanta?
Det finns två utgångpunkter i hur jag bettar - eller hur jag brukar betta. Vi utgår från att "100" är det belopp vi ska spela för.
Normalt sett, med många matcher att spela på och stora skillnader i odds så brukar jag fördela det på följande sätt (och med odds):
Säker match, odds - ca 250: 40/100
Två 50-50 matcher, odds - ca +-150: 20*2/100
En eller två underdogs, odds ca +250 och uppåt: 20/100
Om det saknas matcher eller oddsen inte är tillfredställande - så försöker jag betta mindre än "100" på 60-40 matcher, med odds runt +200.
UFC 87 ser för mig, just nu, ut att vara en gala där vi har 60-40 matcher. Och de två matcher jag tänker på är GSP vs Fitch och Lesnar vs Herring. Jag vill spela på underdogen i båda dessa matcher, även om jag tror att GSP vinner - med Lesnar är jag inte alls lika säker och jag kan heller inte förstå att han är så stor favorit. Visst, han är stor. Men han har aldrig varit mer än en medioker brottare i tävlingssammanhang, och wrestling har inte givit honom det han behövt.
Så Lesnar vs Herring:
Jag och några kompisar pratade alltid om det i Pride. Hur Herring var den perfekte gatekeepern. Ni vet fightern som är lite om en dörrvakt åt de allra bästa. Och är det någon som mött de allra bästa så är det Heath, och han har alltid varit game. Alltid gjort helt ok, eller till och med bra matcher mot toppmotstånd. Mot sämre motstånd har han ibland haft lite svårt, vad det verkat, att motivera sig - framförallt träningen innan. Jag tror att han kommer att vinna tämligen enkelt över Lesnar om det är så att han är motiverad och tar matchen på fullt allvar.
Lesnar har inte visat mig någonting annat än bulldozing alá Bob Sapp för att förtjäna att rankas över Herring i den här fighten. Kanske är det en aning naivt av mig avskriva honom så enkelt men jag tror faktiskt att det är så. Visst finns det en möjlighet att han kan Ground and Pounda sig till en vinst men jag tror ändå inte det. Herring by cardio.
GSP vs Fitch:
Oh, det här är mycket svårare. GSP har varit fenomenal i UFC senaste tiden, eller senaste tiden - sista två-tre åren. Han har visat att han är en av världens bästa fighters, i synnerhet mot andra bra fighters. Jag har egentligen inte mycket att gå på när jag någonstans tror att det kan bli en skräll här men någonting säger mig att det faktiskt kan hända. Allt kan hända. Men realistiskt sett så tror jag faktiskt inte att det blir en skräll här. Jag hade egentligen tänkt att lägga ett litet bet på Fitch, men jag ser faktiskt inte hur GSP skall förlora den här matchen. Han är bättre än Fitch i allt, utom möjligtvis BJJ:en och kanske vissa aspekter av brottningen. Hm, Fitch är en grymt bra fighter och har även han imponerat - mycket svårt detta. Men just nu ser det inte ut som att jag tänker betta här, lägger nog ett större bet på Herring i så fall.
Så, vad har vi för matcher som är intressanta?
Det finns två utgångpunkter i hur jag bettar - eller hur jag brukar betta. Vi utgår från att "100" är det belopp vi ska spela för.
Normalt sett, med många matcher att spela på och stora skillnader i odds så brukar jag fördela det på följande sätt (och med odds):
Säker match, odds - ca 250: 40/100
Två 50-50 matcher, odds - ca +-150: 20*2/100
En eller två underdogs, odds ca +250 och uppåt: 20/100
Om det saknas matcher eller oddsen inte är tillfredställande - så försöker jag betta mindre än "100" på 60-40 matcher, med odds runt +200.
UFC 87 ser för mig, just nu, ut att vara en gala där vi har 60-40 matcher. Och de två matcher jag tänker på är GSP vs Fitch och Lesnar vs Herring. Jag vill spela på underdogen i båda dessa matcher, även om jag tror att GSP vinner - med Lesnar är jag inte alls lika säker och jag kan heller inte förstå att han är så stor favorit. Visst, han är stor. Men han har aldrig varit mer än en medioker brottare i tävlingssammanhang, och wrestling har inte givit honom det han behövt.
Så Lesnar vs Herring:
Jag och några kompisar pratade alltid om det i Pride. Hur Herring var den perfekte gatekeepern. Ni vet fightern som är lite om en dörrvakt åt de allra bästa. Och är det någon som mött de allra bästa så är det Heath, och han har alltid varit game. Alltid gjort helt ok, eller till och med bra matcher mot toppmotstånd. Mot sämre motstånd har han ibland haft lite svårt, vad det verkat, att motivera sig - framförallt träningen innan. Jag tror att han kommer att vinna tämligen enkelt över Lesnar om det är så att han är motiverad och tar matchen på fullt allvar.
Lesnar har inte visat mig någonting annat än bulldozing alá Bob Sapp för att förtjäna att rankas över Herring i den här fighten. Kanske är det en aning naivt av mig avskriva honom så enkelt men jag tror faktiskt att det är så. Visst finns det en möjlighet att han kan Ground and Pounda sig till en vinst men jag tror ändå inte det. Herring by cardio.
GSP vs Fitch:
Oh, det här är mycket svårare. GSP har varit fenomenal i UFC senaste tiden, eller senaste tiden - sista två-tre åren. Han har visat att han är en av världens bästa fighters, i synnerhet mot andra bra fighters. Jag har egentligen inte mycket att gå på när jag någonstans tror att det kan bli en skräll här men någonting säger mig att det faktiskt kan hända. Allt kan hända. Men realistiskt sett så tror jag faktiskt inte att det blir en skräll här. Jag hade egentligen tänkt att lägga ett litet bet på Fitch, men jag ser faktiskt inte hur GSP skall förlora den här matchen. Han är bättre än Fitch i allt, utom möjligtvis BJJ:en och kanske vissa aspekter av brottningen. Hm, Fitch är en grymt bra fighter och har även han imponerat - mycket svårt detta. Men just nu ser det inte ut som att jag tänker betta här, lägger nog ett större bet på Herring i så fall.
Kazushi Sakuraba: Del 5 - The Gracie Hunter
Smeknamnet "The Gracie Hunter" myntades av japanska journalister efter matchen mot Royce Gracie. Och många förutsatte att Sakuraba, i och med den långa matchen mot Royce, automatiskt skulle lämna walkover till semifinalen mot Igor "Ice Cold" Vovchanchyn. Och Vovchanchyn var inte direkt en duvunge med ett rekord på 33-2-1 (enda förlusten dittills hade kommit i hans första match i karriären) och han sågs som den kanske bästa tungviktaren i Pride. Han var inte helt oväntat tyngre än Sakuraba. Sakuraba skall ha kommit in till den här matchen runt 176 pounds (80kg) och Vovchanchyn tävlade vid den här tiden runt 230 pounds (105kg). Viktskillnaden sammantaget med 90 minutersmatchen i kroppen från tidigare under kvällen skulle göra den här matchen mycket svår för Sakuraba. Alltför svår.
Jag kan nog inte komma på någon som har haft lika tunga händer som Vovchanchyn. Faktiskt inte helt olik Fedor Emelianenko.
Reglerna var inför den här matchen ändrade till samma regler som i de övriga matcherna i turneringen, det vill säga en rond á 15 minuter. Vad Sakuraba dock hade var en extra poäng i domarnas scorekort eftersom viktskillnaden var mer än 10kg. Och matchen börjar avvaktande, mycket tack vare den respekt som Vovchanchyn visar Sakuraba. Vilket han nog gör rätt i eftersom att Sakuraba gör sin patenterade single-leg takedown när första låga sparken från Vovchanchyn kommer. Väl i guard ödslar han inte mycket tid utan postar upp, ställer sig, kastar undan Vovchanchyns ben och passerar till sidemount. Vovchanchyn försöker således vrida in sitt ena ben mot Sakuraba, för att hämta in honom till halvguard, genom att han höjer höften (räkar) och vrider in kroppen mot Sakuraba. Sakuraba kontrar genom att fånga vänsterarmen i en kimura som, när Vovchanchyn vrider sig runt, han sedan byter till en straight armbar. Och det är ytterst nära att den sitter.
Matchen slutar i en draw. Domslutet som sådan är i mitt tycke inte alls så uppseendeväckande och felaktigt som många har velat få det till. Det är inte ens i närheten av så tveksamt som Antonio Rodrigo Nogueira vs Ricco Rodriguez eller Sakuraba vs Mezger. Dels för att Sakuraba faktiskt är närmast att avsluta matchen och dels för att han har 1 poäng extra för viktskillnaden. Hursomhelst så slänger Sakus ringhörna in handduken och Vovchanchyn går vidare till final.
Grand Prixen 2000 var början till det rykte Sakuraba skulle få som i det närmaste odödlig. Han visade hjärta, glädje och showmanship - både i som utanför ringen. Och på samma sätt som Genki Sudo är Sakuraba en karaktär och en som sätter färg på ett helt event. Sakuraba skulle snart cementera sitt nya smeknamn "The Gracie Hunter" genom att möta, och slå, såväl Renzo som Ryan Gracie.
Jag kan nog inte komma på någon som har haft lika tunga händer som Vovchanchyn. Faktiskt inte helt olik Fedor Emelianenko.
Reglerna var inför den här matchen ändrade till samma regler som i de övriga matcherna i turneringen, det vill säga en rond á 15 minuter. Vad Sakuraba dock hade var en extra poäng i domarnas scorekort eftersom viktskillnaden var mer än 10kg. Och matchen börjar avvaktande, mycket tack vare den respekt som Vovchanchyn visar Sakuraba. Vilket han nog gör rätt i eftersom att Sakuraba gör sin patenterade single-leg takedown när första låga sparken från Vovchanchyn kommer. Väl i guard ödslar han inte mycket tid utan postar upp, ställer sig, kastar undan Vovchanchyns ben och passerar till sidemount. Vovchanchyn försöker således vrida in sitt ena ben mot Sakuraba, för att hämta in honom till halvguard, genom att han höjer höften (räkar) och vrider in kroppen mot Sakuraba. Sakuraba kontrar genom att fånga vänsterarmen i en kimura som, när Vovchanchyn vrider sig runt, han sedan byter till en straight armbar. Och det är ytterst nära att den sitter.
Matchen slutar i en draw. Domslutet som sådan är i mitt tycke inte alls så uppseendeväckande och felaktigt som många har velat få det till. Det är inte ens i närheten av så tveksamt som Antonio Rodrigo Nogueira vs Ricco Rodriguez eller Sakuraba vs Mezger. Dels för att Sakuraba faktiskt är närmast att avsluta matchen och dels för att han har 1 poäng extra för viktskillnaden. Hursomhelst så slänger Sakus ringhörna in handduken och Vovchanchyn går vidare till final.
Grand Prixen 2000 var början till det rykte Sakuraba skulle få som i det närmaste odödlig. Han visade hjärta, glädje och showmanship - både i som utanför ringen. Och på samma sätt som Genki Sudo är Sakuraba en karaktär och en som sätter färg på ett helt event. Sakuraba skulle snart cementera sitt nya smeknamn "The Gracie Hunter" genom att möta, och slå, såväl Renzo som Ryan Gracie.
