Kazushi Sakuraba: Del 2 - Debut i Pride

Kazushi Sakuraba hade startat sin karriär långt tidigare än när jag såg hans första match. Precis som många andra i tidiga Pride (och många som skulle leva vidare och spela signifikanta roller i Pride, till exempel Nobuhiko Takada - som för övrigt verkade ta med sig lite väl mycket Pro Wrestling in i ringen) kom Sakuraba ur japansk Pro Wrestling och Catch Wrestling. Han blev dock ganska snart erkänd och upptäckt som en exceptionell talang. Han visade hjärta och innovation, i de på förhand bestämda matcherna. Den största skillnaden mellan Pro Wrestling i Japan och till exempel WWE var/är att man i Japan syftade till att fighten skulle vara så lik och nära verkligheten som möjligt, åtminstone i de organisationer och bland de fighters som sedermera kom att fightas i bland annat Pride. Hursomhelst så visade Sakuraba upp en publikfriande blandning av Pro Wrestling och "riktigt" submission-game, vilket gjorde att han debuterade i Pride 2 mot Vernon White - Stephen Quadros och Bas Rutten kommenterar hans debutmatch. Vernon White som också fått stryk av August Wallén. De två, Quadros och Bas, skulle under lång tid kommentera Pride och i stor utsträckning bidra till att Pride blev så populärt i väst som det faktiskt blev.

Debutmatchen som sådan är nog inte en av de bästa matcherna som Sakuraba gjort men visade att han hade anlag för att kombinera sin wrestling-bakgrund med "riktig" fighting. Och den första värdemätaren kom i Pride 3 mot Carlos Newton. Matchen mot Newton öppnade för en match mot Allan Goes, med en kort bakgrund i Pancrase, och med Carlson Gracie (R.I.P) i ringhörnan. Silveira, en av Carlsons protegéer, som förlorade mot Sakuraba på en armbar i UFC Japan - Ultimate Japan 1 (det var mycket upprörande att en brasiliansk BJJ fighter förlorade mot en japansk Pro-Wrestler på armbar och en viss feud mellan Sakuraba och Gracies hade här uppstått).


Efter matchen, som gick till automatisk draw eftersom ingen vann under matchtiden och det inte fanns domare, fortsatte Sakuraba sitt tidigare vinnande spår mot Vitor Belfort. Det skall också sägas att matchen mot Goes gjorde att Sakuraba insåg att han skulle behöva tackla duktiga BJJ-killar på ett litet annorlunda sätt. "The Phenom" hade precis kommit från en imonerande vinst mot Wanderlei Silva. Hyffsad speed i Belforts händer eller som Bas Rutten sa "I was there. He ended it with a flurry - bakadibakadibakadiboom":



>

Sakurabas vinst på domarbeslut mot Belfort skulle, efter två ytterliggare vinster, leda till en match mot obesegrade Royler Gracie. Återigen var Sakuraba lättare och mindre än sin motståndare. Sakuraba hade nu nästan nått Main Card-status. Bara matchen mellan Coleman vs Takada, som slutade med heelhook-vinst (se kommentar ovan om Takada...) för Coleman, var större. Och som Quadros också säger: "In some ways Vitor Belfort also a Carlson Gracie-fighter"...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0