Kazushi Sakuraba: Del 4 - Royce Gracie

Efter några dagars inaktivitet (sol, träning, pool-häng, klippor, grilla och allmän dekadens, inte nödvändigtvis i den ordningen) så är det nu dags för den fjärde delen av min historia om Kazushi Sakuraba. Det som från början var tänkt att bli en kort hyllning har istället blivit en återberättelse av en stor del av hans karriär. Jag kommer även fortsättningsvis att fokusera på detaljer som jag tycker återspeglar viktiga delar. Och den kanske allra viktigaste detaljen i hans karriär var matchen mot Royce Gracie i Prides Grand Prix 2000. Kanske är det här en av de viktigaste matcherna genom tiderna, den är definitivt en av de absolut största.

Men som jag också skrev i förra inlägget - det var inte utan kontrovers som Sakuraba tog sig dit (Royce tog sig dit genom att vinna över Nobuhiko Takada) och matchen mellan Sakuraba och Royce skulle inte heller den ske utan kontrovers. Efter Roylers förlust mot Sakuraba ansåg man från Gracies håll att matchen och reglerna inte var tillfredsställande. Därför krävde man att matchen bara kunde vinnas på knock-out eller submission - inget domarbeslut och utan tidsbegränsning - Royce ville dessutom tävla med gi. Och det var en lång match som väntade dem. Mer exakt 6 stycken 15-minuters ronder.
Sakuraba vs Royce Gracie staredown
Både Steven Quadros och Bas Rutten funderar tidigt över Royces gi och tycker till viss del att den nästan ser ut att vara kontraproduktiv för Royce. Ljudet från publiken är i det närmaste öronbedövande när Sakuraba i första ronden försöker gå för en kimura. Det sista som händer, i en annars händelsefattig rond där Royce har Sakurabas rygg stående, är att Sakuraba går för ett benlås.
Sakuraba kneebar royce gracie
Andra ronden är mycket lik den första med skillnaden att Royce nu låser upp Sakuraba vänd mot honom. Sakuraba passar också på att spexa lite genom att dra upp Royce överdel av gi:n ur underlen av gi:n. Och eftersom det "inte är några regler" så står de där ända till Sakuraba verkar tröttna och försöker gömma Royce i sin egen gi. Något som tvingar Royce att agera och lyckas, genom att Sakuraba börjar spexa och försöka ta av Royce gi:n, nästan säkra en gilloutine - eller åtminstone få Sakuraba att fakea att han "tappar" - och det spelar ju ingen roll när det är Gracies "no-rules" som gäller. Ronden slutar med att Sakuraba tar ner Royce som fortsätter hålla i låset. Och till slut går gongongen för andra ronden.

I tredje ronden får Royce allt svårare att ta ner Sakuraba. Och Sakuraba sänker Royce med en snabb kombination i mitten av tredje ronden. Royce blir liggande på rygg och Sakuraba börjar att sparka på låren, precis som han tidigare gjort mot Goes och Royler. När Royce ställer sig börjar hans vänsterben se stelt ut och Sakuraba fortsätter att jobba på det. Sakurabas low-kicks ser riktigt bra ut - detta var innan hans knäproblem, på allvar, började uppenbara sig.

Fjärde och femte ronden fortsätter i lugnt tempo men Sakuraba landar allt fler tekniker. Nu inte bara låga sparkar utan också slag, i synnerhet vänstern. Han introducerar också den, för Royce, mycket förvirrande tekniken "The Mongolian Chop":
Sakuraba vs Royce Gracie - Mongolian Chop
Men också den här tekniken då han sedan slår mellan Royce ben i ansiktet - vackert:
Sakuraba vs Royce - Royce on his head
Och allt detta inom en loppet av en minut.

Den sista ronden blir en enmans-show då Sakuraba massakrerar Royce ben med lowkicks och Royce ringhörna slänger in handduken. Royce skulle 2007 få chansen till revanch på hemmaplan - vilken han tog men samtidigt också passade på att dopa sig. Den här matchen skulle dock göra Sakuraba odödlig i Japan och japansk media ger honom smeknamnet "The Gracie Hunter".

Men för Sakurabas del väntade senare på kvällen en match mot en av de allra bästa tungviktarna 2000 - Igor Vovchanchyn. Med en viktskillnad på cirka 25kg, och med en 90-minuters match i kroppen, kan man lugnt påstå att Sakuraba skulle ha oddsen emot sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0